" Tidsbrist i Bregottfabriken"..

Fick ett litet kallsvettigt anfall i dag, då jag insåg ( fast jag har ju egentligen vetat detta hela tiden..suck!) att det börjar dra ihop sig nu,  det är mycket som skall hinnas med på dygnets vakna timmar!
Kan man inte skippa att sova den här årstiden och klara sig ändå? Tänk att få 8 timmar till att vara kreativ på! WOW!
Undrar om man fick gjort allt då?
Trädgården skall vår städas, köksträdgården utökas lite, grunden till orangeriet skall grävas ut, muras upp och sen skall byggnationen ta fart. Lunden skall planteras och det hemliga lilla huset i skogsdungen skall utformas.
Var det allt? Nä, givetvis skall allt man redan har åstakommit ha sitt underhåll och tillsyn, fast det är ju ändå ett kärt och trevligt "måste".
Att skapa nya projekt i trädgården, ja och inne också för delen är nog lite av mitt signum. En njutsam process som jag inte kan vara utan.
Sitter i stunden mitt i studierna och jobbar för fullt med andras trädgårdar, vilket är fantastiskt roligt och stimulerand. Slänger då och då ett öga ut genom fönstret till min ateljé, ut över min egen oas och då inser jag...igen!!.. att de där extra 8 timmarna skulle jag gärna vilja ha till mitt förfogande.
Men ger jag mig skam på att jag skall hinna med det jag vill, så gör jag nog det!
Hinner jag med semester i ordets bemärkelse i år??? Kanske om man kombinerar lite nytta med nöje, vilket jag faktiskt skall redan i Maj!
Chelsea Flower Show!! Here we come!
Fem dagar i London, med rent nöje som också för min del, är till nytta i mitt yrkesval till Trädgårdsarkitekt! Antar att jag efter det besöket kommer att ha huvudet än mer full av nya ideér, som jag vill göra.Som sagt...det är liiite tidsbrist i Bregottfabriken!

Ha en skön kväll Allihopa

Kraaam!

Som jag har längtat efter detta i flera år!

Design projekt.

Man får inte glömma bort att njuta av livet lite också.

" Kan man ha för många?? "

Så fin en gammal sil kan bli med solgula Penséer!

Jag är en samlare av naturen, min mor sa alltid att jag troligtvis varit en ekorre i mitt förra liv!!
Jag samlar på olika saker och kärnan till tjusningen med att samla, är ju själva letandet efter just den där speciella saken, som man så länge varit på jakt efter. Det liksom det som är sporten! Det är inte lika intressant att skaffa sig allting på en och samma gång, oh nej! Leta, vänta och sen hitta!, det är liksom själva nöjet. Ibland ( ganska ofta faktiskt) händer det att jag ramlar över något, som jag egentligen inte direkt samlar på, men som jag helt enkelt inte kan lämna därhän. Detta brukar hända på de mest ( enligt mannen) konstigaste ställen, vindar, skrotupplag mm. jag vet direkt vad prylen kommer att få för nytt liv i mitt hem, eller trädgård för den delen.
Den senaste tiden, läs åren! har mitt samlande varit riktat mot saker som hör trädgården till och zinkföremål, gärna med många år på nacken, väl patinerade, som har en själ, de står högt i kurs. Förra veckan fick jag tag i några jättefina alster och idag var det alltså dags igen för en liten road tripp som ledde raka vägen till... en ny samling baljor, kannor och trådkorgar!! :), för en mycket blygsam summa! Jag bara älskar känslan av " Fynd" , även om min sambo ibland inte förstår mig, men det begär jag ju inte heller.
- Behöver du fler?? låter det ibland.. - jaaa, säger jag då och ser framför mig dessa baljor planterade med vår och sommarprakt. Vattenkannor på rad, med vatten till mina odlingar. I mannens ögon "konstiga" saker, som han inte först förstår hur jag tänkt nått syfte med, men sen när jag har varit lite kreativ brukar det komma ett - Ahhh! NU ser jag. Det som är så självklart i min hjärna kräver ibland ett visuellt upplevande för att man skall " se", det jag redan sett..
Så frågan är, behöver jag fler och kan man ha för många????
På fråga A: svarar jag JA och på fråga B: NÄ!

Ha en skön dag i vårsolens strålar och ha inte dåligt samvete för att ni som jag, släpar hem ännu en sak..:)
Kram !

Förra helgens fynd!

Ytterligare baljor och kannor till samlingen!

Flera baljor och mina gamla fönster som

skall bli ett orangeri i år!

" Längtar man eller.."

Skön sommarkväll i mysigt sällskap och gott på bordet.

Jag har en ljuvlig utsikt från mitt ateljéfönster och idag går solen ned i ett skimmer av rosa, orange och lila..
Ute kvittrar fåglarna fortfarande för fullt, ett annat kvittrande än det man har hört under några månader nu, mer sjungande, lyckligare och längtande. Stararna har kommit och inspekterar sina boplatser i den gamla oxeln för fullt och deras sjungande tillsammans med koltrasten är en melodi jag kan bli lyrisk av.
I kväll kom det ett stilla vårregn efter en dags solsken och luften är mustigt mättad av doftande mylla.
DET ÄR VÅR!!!!  Jag får lust att som Ronja Rövardotter ge mig ut i marken och stäcka armarna mot himmelen och ge upp ett redigt tjut! för att det är så efterlängtat.
Jag har suttit och flyttat bilder, sorterat bilder och försökt organisera lite på de olika externa hårddiskarna, då jag inbillar mig att det kommer att gå lite fortare att hitta!!! ;)..
Jodu, det kan jag ju tro!!
Längtar man eller???
Jo, när man sitter och tittar på läckra bilder från sköna stunder, då bubblar det upp känslor och minnen. Det är lätt att man istället för att göra det man gav sig ut för att göra, blir sittande med drömmande blick och suckar lite, för man längtar så..
Delar lite sköna bilder från " fornstora" dagar och hoppas på att det lindrar lite..
Snart är vi där igen!!
Å vi  L Ä N G T A R så.... Kram mina vänner och ha en fortsatt skön vårkväll!

                

" Planeringens tid "

Man tror alltid att man hinner, att det är lååångt kvar, att man har gott om tid att göra allt det där man har skrivit ner på sin "Att-göra-innan "!!! och så en vacker dag vaknar man liksom till lite, antagligen är det ungefär samtidigt som vårsolen på allvar börja tina upp allt som varit fruset och ibland undrar jag om det inte också innefattar en del av hjärnan, åtminstone  den del som har hand om tids perspektiv.
På säsongens agenda, förutom det vanliga som förkultivera, så, plantera, rensa mm mm, så har jag en förhoppning om att mitt efterlängtade växthus/ orangeri äntligen skall påbörjas och att jag skall lägga grunden för ett större woodland / lund.
Förra året röjdes det ordentligt i skogen och bereddes plats för de kommande odlingarna. Jag tänker mig upphöjda planteringar med stora naturstenar och torvblock som barriär mot gångstråken.
Jag är lycklig över att ha en god vän som har ett grustag :)..sten tokig som jag är! så där har jag öronmärkt en del bumlingar, som i sommar skall få flytta hit.
På stigarna som ringlar sig runt använder jag den flis, som blir kvar när kompostkvarnen fått jobba lite. Detta är fantastiskt tacksamt att jobba med, som markmaterial. Det skall inredas, så att det finns små oaser att se på turen, överraskningar och vackra blickfång och utsikter mot världen utanför. Jag drömmer också om en egen ruin, helst skulle de vara en sådan man hittar i engelska landskap i grå, vittrande sten med tjock mossa. En ruin som andas mystik och där man känner av själen på platsen. Jag vet att det kan vara lite knepigt att få till just det sist nämnda om man konstruerar något nytt, men banne mig att jag skall försöka.
Även om man inte hinner allt på den berömda planeringslistan, så känns det bra att man kan sätta en bock i kanten och känna...Fixat!!
Ha en skön helg nu och glöm inte bort att hinna med att njuta lite av det in lyckats hinna med på eran planeringslista.

Kram till Er !! :)

Vackra stenar kan man inte ha för många av.

Ett hemligt lusthus i min lund.

Kanske en ruin..eller en önskebrunn..

Flis som blir kvar efter beskäring och rensning,

hamnar på stigarna i skogsdungen.

Här skall det byggas upp med sten och torv till planteringar.

" Man måste få vara lite stolt..."

Vilken underlig fast på samma gång pirrande och spännande känsla det var / är att se sig själv på ett omslag till en av de stora trädgårdstidningarna.
Men det som är än mer roligt är att jag får möjlighet att visa min trädgård, mitt stycke Eden på vår jord, för så många andra människor, som likt mig själv älskar det groende, gröna vi skapar runt oss i vår lilla värld!
F A N T A S T I S K T!!
Jag tillhör ju som så många andra den kategorin människor som köper mycket böcker, tidningar mm, som handlar om trädgård, för att det är så otroligt givande att titta på andras trädgårdar, se hur ägarna har inrett, byggt och skapat vackra oaser.
Man tänker WOW!! OJ!! och i stundens nu är det kanske någon som reagerar så på mitt skapande och den tanken!!! mina vänner! Är svindlande och lite smått euforisk!
Fina bilder som är tagna av Monika Norrby, som verkligen fångat känslan jag har och får, när jag befinner mig ute i det gröna och som jag tror hon lyckas förmedla till alla läsarna också.
 Åsa Langefors har skrivit de fina och poetiska orden, som tillsammans med bilderna, får läsarna och faktiskt mig också, att inse...Jag har och bor i en liten del av vårt gröna paradis på jorden.
Min plätt Under Eken att förvalta!

Ha en underbar dag i vårsolens värmande strålar!
KRAAAM!!

Fina bilder och text av Monika och Åsa!

Jätteroligt att jag fick göra illustrationsritningen själv på min

trädgård och att den dessutom fick en helsida

WOW!!!

Bilder från sommaren 2015..full fart i lådorna!

Mitt kyrkfönster! som jag är sjukt stolt över!

Solrosor i min trädgård = MÅSTE!!

Välkommen in!!

" Kom våren kom..."

Idag smög jag mig för första gången på flera dagar utanför husets väggar. Anledningen till " ofrivillig fångenskap" heter influensa, en sån där elak sak som satt sig i hela kroppen och som får en att känna sig minst 30 år äldre.
En stol i solen och en varm kopp kaffe, var skönt!!
Våren är nog på väg, trots att jag i ögonvrån ser flera snöfläckar, som envist ligger kvar. Jag blundar för dessa, har jag bestämt mig för och låter den värmande Mars solen sköta sitt jobb.
Det kliar i sekatör fingrarna att få sätta igång med att städa upp i rabatterna då jag tillhör den skaran trädgårdsmänniskor, som inte klipper ner perenner mm på hösten, utan låter dessa stå kvar över vintern.
Detta av flera anledningar, dock inte lättja utan dels utgör många vissnande perenner vackra vinter siluetter och sen skyddar det lite på vintern, samt isolerar på våren så den starka vårsolen inte "lurar" upp små känsliga skott för tidigt.
Trots den obefintliga orken, så kunde jag inte låta bli att krafsa undan lite..Å se!! därunder kommer de små med hopp om en grönare och varmare tid!!
GLÄDJE!!
Jag hoppas att solen fortsätter att värma hela vecka så det torkar upp lite mer och att min influensa har lämnat min kropp!! Då skall jag beväpna mig med sekatör, räfsa och en kopp gott kaffe och sen ta hand om alla rabatterna som behöver en  " vår-re-make-over". Jag undrar om min Flox blir lika stor i år?? Enligt "regel boken" skall den vara mellan 60-80 cm..Hm!? Min nådde 165 cm i fjol och när jag fotade fick jag titta upp i blommorna..HÄRLIGT!  Fast åt andra sidan blev kryddsalvian 125 cm både på höjden och bredden och den brukar hålla sig på 40-50 cm! Hm! :)

Ja! Så här ser det alltså ut på vårvintern!

   

Men krafsar man undan löven finns de där,
de små livgivande skotten.

Torkad flox (bl.a.)

Min flox som mätte 165 cm i somras.